Vila i frid.
Du är värd det absolut bästa.

Stugmys

Gjorde en tripp till ytterberg idag med pappa. Jag körde både dit och hem vilket gick förvånandsvärt bra.

Det går inte att beskriva känslan av att vara där. Bara få sitta på bryggan och njuta, hämta vatten ur källan och ligga i den otroligt sköna blåa soffan. Det var helt klart bra men det skulle vara ännu bättre var att få dela den stunden med min mormor. Hon var iallafall med i tankarna.

Att kämpa i motvind

Vi skulle ju bli frisk, du och jag. Vi skulle ju kämpa tillsammans. Vad händer när jag blir ensam? Ska jag klara mig själv, sträva mot ett mål som jag vet är omöjligt att nå? Jag kämpar i motvind.

Det jag vill mest av allt nu är att vakna ur denna hemska mardröm, för snälla, säg att det inte är sant.

Min mormor som alltid suttit vid köksbordet med ett glas vatten framför sig. Hon kan väl inte försvinna, inte än, inte förens vi blivit friska.

Faktiskt så önskar jag ibland att det var jag som låg där och inte du. Det kanske är egoistiskt men jag klarar inte av att se vad tiden gör med dig. Jag klarar inte av tanken att dina ord snart bara är minnen. Att du snart bara är ett minne. Mitt vackraste minne.

Världens bästa mormor, vad ska jag göra utan dig?

allt du gör får mig att sakna det

jag minns att det bästa jag visste när jag var liten var att krypa upp i din varma säng på morgonen. höra när morfar gjorde iordning den varma oboyen som sedan skulle bli toppad med alldeles för mycket grädde. få känna din speciella doft och bara ligga kvar i sängen och mysa.

jag väntar på att något jag verkligen inte vill ska hända, den jobbigaste väntan jag någonsisn varit med om. vad gör jag när den stunden jag väntat på kommer? det gör ju ont i hjärtat av bara tanken på att gå hem till mormor och morfar, utan att du är där. utan att jag möts av att du sitter vid köksbordet med ett glas vatten framför dig. det gör du ju jämt, och du kan väl inte bara försvinna?

vem ska nu ringa dagligen och fråga hur jag mår, småprata lite, få berätta om min dag och sedan höra om din.

du som alltid har varit nära till hands, funnits till och lyssnat, varit världens bästa mormor helt enkelt. det är jobbigt att se hur du sakta är påväg att lämna den här världen för en annan. jag vet att du inte vill bli 100, men ibland önskar jag att det inte fanns något slut. inga ofrivilliga farväl.